# 81 – Projektioner

I går så hamnade jag i en dialog med vänner och då dök helt plötsligt den gamla ”pistolen” upp som jag fick lära mig när jag jobbade som kurschef på Marinens Krigshögskola i början av 90-talet. Den kan i sin enkelhet kanske bidra till att börja fundera på det som händer dig framöver.

Pistolen

Glöm inte att när du pekar ett finger på en annan människa och värderar, dömer eller kritiserar SÅ HAR DU TRE (3) FINGRAR SOM PEKAR PÅ DIG SJÄLV.

Vägen till ett rikare liv tror jag går genom att stanna upp och lyssna på JACKAL/Varg och sedan se vilka behov i dig som inte är tillfredsställda Här & Nu. Att ta kontakt med din livsenergi istället för att lägga ut det på andra människor.

Jag kommer att försöka utveckla detta med projektioner längre fram.

Slutligen så väljer jag att länka till min vardagsblogg där jag skrev om hur BERÖRD jag blev av att lyssna på Pär Johansson under Allsång på Skansen berättade om Glada Hudik teatern.

Annonser

3 Responses to # 81 – Projektioner

  1. Anna skriver:

    Det är ju svårt att anklaga någon för att projicera då det då ofta blir det man själv gör. Som när jag säger att du kategoriserar, då är det det jag själv gör. ;)jag sätter dig i ett fack av att vara en av dem som kategoriserar…och jag tycker inte om fack och vill inte vara en sån som sätter människor i fack. Sedan finns det ju olika sätt att komma fram till sin livsenergi, olika ”skolor” i att utvecklas andligt.

  2. Maria Rosenfågel skriver:

    Är nyfiken på hur du kommer att brodera ut ämnet/föreställningen projektioner. För mig handlar det inte om att kategorisera, för det är en punkt jag har svårt för i ”NVC”-tänket. Alla ord och begrepp är ju både analyser och kategoriseringar, kulturellt vedertagna och inbyggda i språket själv. Bara begreppet träd är en analys som särskiljer och ”plockar upp” ett fragment av en interaktiv helhet.

    Så för mig karaktäriseras begreppet ”projektion” av en överdrift eller förvrängning, ofta värdeladdat. C.G. Jungs resonemang om projektioner och dess relation till det han kallade ”Skuggan”, dvs att vi projicerar sådant som kan återfinnas hos oss själva men som vi inte vill/förmår (än) att bli medvetna om som en del av det vi är, tycker jag är en definition som är lockande. Så kategorisera tycker jag mig kunna göra på en rätt saklig nivå (även om det är begränsande) på ett sätt som inte, i mitt tänkande innebär projektioner. Sedan finns det projektioner som är som… förbannelser! De är värdeladdade och dömande, antingen till skyarna (som i en förälskelse) eller till helvetets avgrunder (som t.ex. när förälskelsen tar slut och övergår i en besvikelsens motsats). Eller som i envisa konflikter där man uppfattar den andre som illvillig och omänsklig, t.ex.

    Ok, spontana funderingar som sprutar upp genom mitt intresse för det du skriver om! Jag längtar efter att få se dig uttrycka mer av dina funderingar om ämnet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: